Tänk vad mycket psykologi det är inblandat i viktminskning! Jag har varit med i Viktväktarna i 8 veckor nu och snart gått ner 15kg vilket jag är grymt nöjd med.

Jag är ensam hemma denna helg och tänker att jag ska utnyttja min veckobonus vilket jag nästan aldrig gör men direkt så känns det som att jag misslyckats! Det är ett tankesätt som jag absolut inte är nöjd med men som jag känner igen så väl sen tidigare. Jag måste göra sådana här saker till 200%, och tar jag ett snedsteg så är det kört och jag behöver inte fortsätta alls. Lika bra att fallera ordentligt när jag ändå gjort det liksom. Det tankesättet är så galet. 

Nu har jag ätit ostbågar och godis, allt inom ramen för mina points och jag ska försöka vara glad för min minskning hittills och försöka känna att jag fortfarande är på banan. Vilket jag ju faktiskt per definition är. Den gamla Johan hade kunnat äta en påse ostbågar, en 200g chokladkaka och annat godis själv en lördag, detta är något annat.

Detta är en inställning som jag måste ändra. Det är inte hållbart att känna såhär, det kommer bara att leda till misslyckande, alltså ett riktigt misslyckande, inte ett hittepåmisslyckande.