Bra och dåliga vanor


Jag har många vanor, vissa är bra, vissa är inte så bra, vissa är riktigt dåliga.

Under de veckor jag använt Viktväktarnas program har jag i princip ätit lika frukost varje vardagsmorgon. Två rostade mackor med baconost på. Det finns några få undantag, men i stort har frukosten sett ut så i 18 veckor. Det har blivit en vana. När man följer Viktväktarnas program så finns det ju så många bra och goda alternativ. Yoghurt och ägg till exempel. Men nej, två rostade mackor med baconost, det är min frukost det. 😀  Jag vet inte om jag ska klassa det som en dålig vana, eller en mindre bra, men en tråkig vana är det nog! 🙂

När jag misskötte min hälsa som värst och det var dags att handla inför helgen så kunde jag aldrig bestämma mig vad jag ville för snacks och godis. Ville jag ha choklad, lösgodis, chips eller ostbågar? Det kunde ibland sluta med att jag aldrig valde utan tog allt. Risken var också ganska stor att allt blev uppätet under helgen, visserligen inte ensam men ändå. Jag har räknat på det lite i efterhand och det är rätt skrämmande. Vid min nuvarande vikt bör jag enligt Viktväktarnas system äta 33sp/dag. Det jag beskrev tidigare kunde lätt bli 200sp, alltså nästan lika mycket som jag skulle äta på 6 dagar. Enbart i godis och snacks. Sen tillkom maten som inte var särskilt hälsosam. Detta var en RIKTIGT dålig vana!

Varför, undrar man. Varför utsätter man sig för detta? Svaret är som vanlig individuellt. Men i mitt fall handlar det inte om okunskap, jag visste mycket väl att det där inte var bra för mig. Det handlar nog mer om att bedöva känslor som jag inte ville känna. När man inte känner sig på topp är det svårt att motivera sig själv att äta rätt och att ta hand om sig. Att tröstäta är ett sätt att medicinera sig, men effekten är väldigt begränsad och biverkningarna är riktigt jobbiga.

Jag tror också det kunde handla lite om tillhörighet, att känna att jag, precis som alla andra, kunde unna mig att äta godis på helgen. Om jag struntade i det så skulle jag känna mig utanför. Det låter nog konstigt, men jag tror jag kände så. Jag har insett det nu i efterhand att mitt förhållande till mat inte varit så sunt, på flera sätt.

Nu känner jag istället tillhörighet när jag undviker att äta fel på helgen. Tack vare Viktväktarna och alla jag kommit i kontakt med tack vara dem. Att viktväkta, det är en bra vana.


© 2018 Viktologi.se. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.