Att äga ett hus kan vara ett enda långt renoverade. Man fixar något hela tiden och blir egentligen aldrig klar. Så känner jag med min viktresa också. Och jag tror det är bra.

Om du skulle vakna upp en morgon och vara smal så har du fortfarande kvar det tänk som fick dig att gå upp i vikt. Du har gått miste om den viktigaste pusselbiten i din resa, din inre omställning och utan den tror jag att risken att man går upp i vikt igen är ganska stor.

För mig har det varit så. Jag har lyckats gå ner från en kraftig övervikt till en vikt där folk tyckt att jag sett smal ut på mindre än 20 veckor vid två tillfällen.

Första gången började jag med Nutrilett. Jag åt enbart dessa shaker under min semester på 4 veckor och gick ner 10kg. Jag lärde mig absolut ingenting utan började direkt gå upp i vikt igen när jag började äta vanlig mat. Jag tycker pulver kan vara en bra kickstart om man snabbt vill komma igång men det krävs mycket för att behålla sin nya vikt efter avslutad diet. Jag klarar inte av det.

Ett halvår senare fick jag möjligheten att gå med i Viktväktarna via mitt dåvarande jobb. Under 16 veckor i perioden januari till april 2006 körde vi. Ett gäng på kanske ett 20-tal personer  träffades en gång i veckan för vägning och tips från en VV-coach.

En ytterst smickrande bild på mig innan jag började ta tag i min vikt första gången

Jag gick ner massor de första veckorna och det fick mig att kämpa på ännu hårdare. Jag gick upp innan jobbet och tog en promenad. Efter jobbet satte jag mig på motionscykeln och trampade en timme. Jag räknade points flitigt och lyckades väldigt bra med min viktminskning. Äntligen nåt jag var bra på! Eller rättare sagt, äntligen något jag själv kunde tycka att jag var bra på. Jag fick uppmärksamhet. Nästan varje dag fick jag kommentarer om att jag “kämpat så bra” och “hade blivit så smal”. Dagens Industri kom och gjorde ett reportage om mig till en fredagsbilags som skulle handla om hälsa på arbetsplatsen.

Jag fuskade aldrig under denna perioden. Jag minns speciellt en händelse när jag var på väg att göra det, men lät bli i sista sekund. 😊 Vid den här tiden hade min dåvarande fru och jag försökt skaffa ett syskon till vår dotter. Vi hade några månader innan viktväktargruppen startat tyvärr fått ett sent missfall som vi tagit rätt hårt. Nu var dock min exfru gravid igen. Vi fick gå på flera extra ultraljud tack vare det sena missfallet vid den tidigare graviditeten och varje gång var väldigt jobbig för mig. Vi hade bestämt att inte berätta om graviditeten förrän efter ultraljudet den 4:e månaden och så kom då dagen D. Jag var så nervös och jag tänkte för mig själv att om detta går bra så ska jag åka in på affären och köpa en påse lösgodis på vägen hem. Det gick bra, och jag åkte till affären. Jag gick med bestämda steg in, siktet var inställt på godishyllan när jag möter…coachen från viktväktarna! Jag kom av mig alldeles, hejade på henne, gick till mejerihyllan, köpte en lättyoghurt och åkte hem. Så alltså, inget fusk! 😂

Programmet började i januari, slutade i april och jag körde på själv till juni, alltså ytterligare två månader.

Efter viktväktarna, ganska precis ett år efter förra bilden

Därefter började jag tappa kontrollen igen. Jag gick långsamt upp igen. Jag såg det, jag kände det, men jag gjorde inget åt det. Jag hade gått från 132kg som jag vägde innan jag började med Nutrilette till 96kg som jag vägde som minst med Viktväktarna till att återigen väga över 100kg. Jag kände mig så misslyckad. Kände som att jag svek alla som hade uppmärksammat min viktminskning, alla som hejat på mig och trott på mig. Den känslan hjälpte mig inte alls. Jag föll handlöst och hade inte orken att stoppa mig själv. Sedan dess har jag inte gjort några helhjärtade försök att gå ner i vikt förrän nu. Jag nådde aldrig över 130kg igen, jag stannade på 125,6. 🙂

Denna gång, min sista gång, det är den jag skriver om i denna blogg, på Instagram och Facebook. Det är DEN viktminskningen. One viktminskning to rule them all! 😃 Jag har kommit så långt och lärt mig så mycket efter mina tidigare tappra försök. Det har lagt grunden till denna resa. Det är de misslyckandena som lärt mig allt om hur jag fungerar i olika situationer. Jag lärde mig inget där och då. Men nu, när jag kan titta tillbaka på mina egna beteenden och analysera dem i efterhand så blir det till viktiga lärdomar om mig själv. Törs jag då säga att detta är den sista gången? Ja, det gör jag faktiskt. För även om jag skulle falla tillbaka i dåliga vanor ett tag så har jag inte misslyckats. Då behöver jag inte starta om, utan bara fortsätta. 🙂  Ett annat tänk med andra ord.

Jag gör detta för min egen skull nu. Inte för någon annan. Det är ingen tävling. Ingen quickfix. Det är en livslång omställning till att göra bättre val. Hälsosammare val. Långsiktiga val. Mina val.