Kategori: Inspiration

Den sista viktresan


Att äga ett hus kan vara ett enda långt renoverade. Man fixar något hela tiden och blir egentligen aldrig klar. Så känner jag med min viktresa också. Och jag tror det är bra.

Om du skulle vakna upp en morgon och vara smal så har du fortfarande kvar det tänk som fick dig att gå upp i vikt. Du har gått miste om den viktigaste pusselbiten i din resa, din inre omställning och utan den tror jag att risken att man går upp i vikt igen är ganska stor.

För mig har det varit så. Jag har lyckats gå ner från en kraftig övervikt till en vikt där folk tyckt att jag sett smal ut på mindre än 20 veckor vid två tillfällen.

Första gången började jag med Nutrilett. Jag åt enbart dessa shaker under min semester på 4 veckor och gick ner 10kg. Jag lärde mig absolut ingenting utan började direkt gå upp i vikt igen när jag började äta vanlig mat. Jag tycker pulver kan vara en bra kickstart om man snabbt vill komma igång men det krävs mycket för att behålla sin nya vikt efter avslutad diet. Jag klarar inte av det.

Ett halvår senare fick jag möjligheten att gå med i Viktväktarna via mitt dåvarande jobb. Under 16 veckor i perioden januari till april 2006 körde vi. Ett gäng på kanske ett 20-tal personer  träffades en gång i veckan för vägning och tips från en VV-coach.

En ytterst smickrande bild på mig innan jag började ta tag i min vikt första gången

Jag gick ner massor de första veckorna och det fick mig att kämpa på ännu hårdare. Jag gick upp innan jobbet och tog en promenad. Efter jobbet satte jag mig på motionscykeln och trampade en timme. Jag räknade points flitigt och lyckades väldigt bra med min viktminskning. Äntligen nåt jag var bra på! Eller rättare sagt, äntligen något jag själv kunde tycka att jag var bra på. Jag fick uppmärksamhet. Nästan varje dag fick jag kommentarer om att jag “kämpat så bra” och “hade blivit så smal”. Dagens Industri kom och gjorde ett reportage om mig till en fredagsbilags som skulle handla om hälsa på arbetsplatsen.

Jag fuskade aldrig under denna perioden. Jag minns speciellt en händelse när jag var på väg att göra det, men lät bli i sista sekund. 😊 Vid den här tiden hade min dåvarande fru och jag försökt skaffa ett syskon till vår dotter. Vi hade några månader innan viktväktargruppen startat tyvärr fått ett sent missfall som vi tagit rätt hårt. Nu var dock min exfru gravid igen. Vi fick gå på flera extra ultraljud tack vare det sena missfallet vid den tidigare graviditeten och varje gång var väldigt jobbig för mig. Vi hade bestämt att inte berätta om graviditeten förrän efter ultraljudet den 4:e månaden och så kom då dagen D. Jag var så nervös och jag tänkte för mig själv att om detta går bra så ska jag åka in på affären och köpa en påse lösgodis på vägen hem. Det gick bra, och jag åkte till affären. Jag gick med bestämda steg in, siktet var inställt på godishyllan när jag möter…coachen från viktväktarna! Jag kom av mig alldeles, hejade på henne, gick till mejerihyllan, köpte en lättyoghurt och åkte hem. Så alltså, inget fusk! 😂

Programmet började i januari, slutade i april och jag körde på själv till juni, alltså ytterligare två månader.

Efter viktväktarna, ganska precis ett år efter förra bilden

Därefter började jag tappa kontrollen igen. Jag gick långsamt upp igen. Jag såg det, jag kände det, men jag gjorde inget åt det. Jag hade gått från 132kg som jag vägde innan jag började med Nutrilette till 96kg som jag vägde som minst med Viktväktarna till att återigen väga över 100kg. Jag kände mig så misslyckad. Kände som att jag svek alla som hade uppmärksammat min viktminskning, alla som hejat på mig och trott på mig. Den känslan hjälpte mig inte alls. Jag föll handlöst och hade inte orken att stoppa mig själv. Sedan dess har jag inte gjort några helhjärtade försök att gå ner i vikt förrän nu. Jag nådde aldrig över 130kg igen, jag stannade på 125,6. 🙂

Denna gång, min sista gång, det är den jag skriver om i denna blogg, på Instagram och Facebook. Det är DEN viktminskningen. One viktminskning to rule them all! 😃 Jag har kommit så långt och lärt mig så mycket efter mina tidigare tappra försök. Det har lagt grunden till denna resa. Det är de misslyckandena som lärt mig allt om hur jag fungerar i olika situationer. Jag lärde mig inget där och då. Men nu, när jag kan titta tillbaka på mina egna beteenden och analysera dem i efterhand så blir det till viktiga lärdomar om mig själv. Törs jag då säga att detta är den sista gången? Ja, det gör jag faktiskt. För även om jag skulle falla tillbaka i dåliga vanor ett tag så har jag inte misslyckats. Då behöver jag inte starta om, utan bara fortsätta. 🙂  Ett annat tänk med andra ord.

Jag gör detta för min egen skull nu. Inte för någon annan. Det är ingen tävling. Ingen quickfix. Det är en livslång omställning till att göra bättre val. Hälsosammare val. Långsiktiga val. Mina val.

Ett osunt förhållande till mat


Resan till Norge var väldigt trevlig. Vi körde runt mycket på Lofoten och intilliggande områden. Naturen är otroligt vacker och miljöerna är helt sagolika. Jag slog på soundtracket till Sagan om Ringen och det var väldigt passande när vi körde genom djupa, gröna dalar, på vägar som slingrade sig längs höga berg och i djupa tunnlar som tog oss igenom bergen som inte gick att köra över.

All bilkörning gav mig tid att fundera. En av de saker som jag ägnat mycket tid åt var att reflektera över mitt förhållande till mat. Som jag skrev i inlägget Bra och dåliga vanor så har jag haft ett mindre bra förhållande till mat. Jag trodde att det skulle vara bättre efter alla veckor med viktväktarna men jag kunde snabbt konstatera att så inte var fallet. När jag inte räknar points klarar jag helt enkelt inte av att sluta äta. Om jag öppnat en godispåse så slutar jag äta när påsen är slut. Samma sak med chips, eller ostbågar, eller läsk. Jag klarar inte av att sluta. Jag skrev om det i inlägget Om beroenden och känner att det inte kan vara något annat än just beroende. Jag kan sitta med godispåsen, känna att jag mår lite lätt illa, men kan inte sluta äta. För mig är räddningen Viktväktarna. Deras kostprogram ger mig precis det verktyg jag behöver. Jag får äta, men under kontrollerade former. Jag ska inte jämföra olika beroenden, men jag förstår att det är svårt för en nykter alkoholist att “bara ta en öl”. Jag skulle nog inte klara av det.

Så vad betyder det här för mig? Antagligen att jag ska hålla mig till viktväktarna ända fram till jag faktiskt klarar av att äta rimliga mängder mat utan att behöver registrera allt jag äter. Om det blir för resten av mitt liv så är det så. Jag är så glad att jag så snabbt hittar tillbaka nu, och att jag till och med längtar tillbaka som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Jag älskar mitt nya jag!

Att längta tillbaka


Vissa inlägg har jag skrivit på mobilen när jag väntat på att sonens fotbollsträning ska ta slut. Vissa inlägg har jag skrivit på mitt arbetsrum. Något har jag skrivit i TV-soffan. Men inget inlägg har jag skrivit med en sån utsikt som jag har nu! 🙂

Vi har tagit en tripp till Lofoten i en vecka. Bor på ett helt fantastiskt ställe med egen strand! 🙂 Fast jag måste säga att stränder här ovanför polcirkeln är slöseri med plats med tanke på vattnets temperatur! 🙂  Men det är väldigt vackert!

Stranden utanför vårt hus

Det har blivit en vecka borta från de vanliga rutinerna och helt utan en tanke på viktminskning. Jag har låtit mig själv äta och dricka precis vad jag har känt för och helt enkelt släppt kontrollen totalt. Det har varit helt medvetet och det är så skönt! Inte för att jag frossat i chips, godis och god mat utan för att jag känner att jag inte vill ha det såhär! Jag mår riktigt dåligt av det. Jag har alltså nått till en punkt där jag hellre vill ha en hälsosam livsstil och därför längtar tillbaka till rutinerna igen där det är enklare att göra bra val. Men när man sitter bakom ratten i 13 timmar är det faktiskt ett bra val att äta godis och dricka socker! 🙂

När jag kommer hem så ska jag köra på igen! Ska bli intressant att se vad vågen står på då! Alltså, på riktigt! Jag kan inte riktigt fatta vad jag åstadkommit! Visst, jag har gått ner massor i vikt och jag är stolt över det! Men jag är minst lika stolt över de förändringar jag gjort inom mig. De som faktiskt lägger grunden till att detta ska lyckas! Jag kände det nu när jag skrev att det skulle bli intressant att se vad vågen skulle stanna på. Jag kände inte ångest över det, utan tvärtom, jag såg fram emot att se hur mycket jag lyckats gå upp på en vecka! 😀

För mig är det ett bevis på att mitt nya tankesätt rörande misslyckanden tycks fungera! Jag kan ta avsteg, både små och stora och ändå hitta tillbaka tämligen snabbt nu när jag inte dömer mig själv! Det är skönt! Och det är ett måste för framtiden. I’m in this for life! Det kan låta som en klyscha, och det är för att det är precis just det, men en sån här förändringar börjar på insidan.

 

En kort introduktion


En liten kort introduktion till denna blogg.

Att faktiskt se sina framgångar


Det är så lätt att bli hemmablind när man jobbar med sin vikt. Andra kanske säger att de ser skillnad och man själv kanske ser en viss skillnad, men inte så mycket som alla andra verkar tycka. För folk i din närhet så är det lite samma sak. De kanske ser dig varje dag och de ser inte dina framsteg på samma sätt som någon du sällan träffar.

Igår var det studentfirande för bonussonen så jag var på stan och träffade människor som jag inte träffat på länge. Av dem fick jag väldigt mycket positiva kommentarer vilket fick mig att förstå att det faktiskt är en stor skillnad jag åstadkommit. 🙂

Så idag rotade jag fram lite kläder jag hade för ett halvår sen och provade dessa. Jag letade även fram en bild från när jag hade dessa kläder. När man gör något sådant så inser man att man faktiskt kommit en bit!

I julas, alltså för ett halvår sen hade jag detta på mig till jobbets julfest.

Idag provade jag kläderna igen:

Så, jaa, man ser skillnad! Och det känns! Och det är väldigt skönt!

Kom ihåg att ta många bilder, helst redan innan ni börjar med er viktresa, men ta bilder under resans gång så ni faktiskt kan se era framsteg!

Om beroenden


Vad är ett beroende? Enligt SAOL är det ett “ofritt tillstånd”. Alltså ett slaveri under något, en drog till exempel.

För mig handlar det om de beteenden jag utvecklar när jag inte har orken att ta hand om mig själv. Ett exempel är att försöka stilla ett ständigt behov av sockerintag. Forskarna är tydligen oense om sockerberoende är ett “riktigt” beroende, för mig var det i alla fall det. När man kan sitta och äta godis fast man mår jätteilla, då känns det som att man passerat själva punkten när man äter för njutnings skull 😂 Då är det något annat som triggar ätandet.

Ett annat exempel är när jag inte känt mig på topp och kan skjuta dessa känslor åt sidan för en liten stund genom att unna mig nåt gott att äta. Gärna alldeles för mycket.

Ett alldeles verkligt exempel är för något år sen när min sambo var bortrest och jag tyckte lite synd om mig själv. Jag tyckte inte alls om att vara ensam och jag försökte alltid planera in något med en vän de gånger hon var borta men denna gång var det ingen som kunde. Jag bestämde mig för att köpa lite godis och handla mat från McDonalds på vägen hem, som lite tröst. Jag inhandlade en påse chips och en chokladbit på affären, körde in på McDrive och började beställa. När jag kom fram till första luckan vaknade jag till och tänkte “Vad beställde jag egentligen”. Dyrt blev det i alla fall, tydligen hade jag beställt en Big Tastymeny, en BigMac-burgare, två doublecheeseburgare, dipsåser samt chilicheese-tops. Utan att ha den blekaste aning om vad jag gjorde. Det är helt galet! Åkte hem, åt upp allt, kände mig ensam och olycklig. Inte en sund inställning till mat direkt.

Nu är jag beroende av träning. Jag tycker det är jättejobbigt att vara sjuk, eller när något annat kommer i vägen för regelbunden träning. Det är ett beroende jag kan tänka mig att leva med. Men jag måste ändå säga åt mig själv att det är ok att vila när jag är sjuk. Jag vill inte ha en ohälsosam relation till träningen. Den ska inte vara en belöning för något eller en bestraffning. Det ska vara ett verktyg för att förbättra min hälsa.

Beroende är alltså väldigt kraftfulla och rätt hanterat kan de vara en drivkraft. Men när de blir till ett “ofritt tillstånd”, ett slaveri under något så måste man försöka bryta sig ur mönstret. Även om det är ett bra beroende.

Var snäll mot din framtida hjälte


Ibland hör man människor säga att “Om jag bara var snyggare så skulle jag…” eller “Om jag bara vägde 15kg mindre så…”

Jag har själv varit en sån. “Om jag bara vore 40kg lättare” 😀 Haha, man kan ju aldrig sätta rimliga delmål! Allt eller inget! 😀

Sen när man väger mindre så är man i alla fall inte nöjd. Förändringen måste ske på insidan för att man ska kunna uppskatta sig själv, oavsett vad man väger, eller hur “snygg” man är. Annars hade alla smala och vackra människor varit enbart lyckliga. Jag vet att det inte är så.

Om jag går ner 20kg så ska jag bada på en badplats utan att skämmas

Johan Lärfars – Överviktig

Jag har varit i simhallen och badat, jag har varit på ett par stränder även när jag vägde över 120kg, men det var verkligen jobbigt. Jag skäms så otroligt mycket och tycker precis ALLA tittar snett på mig. Jag gömmer mig gärna bakom en handduk eller i vattnet fast det är skitkallt! 😀

Nu när jag gått ner över 20kg så känner jag mig fortfarande inte bekväm, men jag försöker sätta saken i perspektiv. Om man tänker att jag statistiskt sett har levt halva mitt liv nu, varför ska då jag skjuta saker på framtiden som jag kan göra redan idag. Vissa saker går inte att göra som överviktig, det finns fysiska begränsningar. Men de saker jag undviker på grund av mitt egna huvuds begränsningar kan jag faktiskt göra redan idag. Som till exempel bada. Den enda nackdel jag ser med att skämmas mindre för min kropp är att det tar mycket längre tid att doppa mig eftersom jag inte har lika bråttom ner till vattnets trygghet! 😀

Om jag ska vänta till min kropp uppfyller de ideal som gäller idag kommer jag aldrig att få bada. Så, även om du inte kan gå ner till din idealvikt idag så kan du börja jobba med din inställning redan idag.

Börja med att lära dig tycka om dig själv precis som du är. Fokusera på dig själv, här och nu, inte där och sen! Med det menar jag inte att du inte ska ha mål, men glöm inte bort att det är du, här och nu som påbörjar förändringen. Det är den personen ditt framtida jag kommer att se som en hjälte. Den personen är värd att älska!

Att jogga som överviktig


När man är riktigt generalfet, som jag var när jag började min resa denna gång så är det egentligen rätt dumt att jogga. Jag vägde över 125kg och belastning på knän och leder måste ju varit ofantlig. Men jag kunde ändå inte låta bli. 🙂

Gå promenader är i min mening liiiiiiite tråkigt. Men ok, det medges att det kan vara skönt ibland och det är mer skonsamt för kroppen och det har en väldigt bra effekt på viktminskningen.

Nu väger jag runt 104kg och det går mycket lättare att springa. Jag har ett problem dock. Jag är lite mera…ska vi säga dallrig! 😀  Tjejer har ju fördelen av att kunna ha en sport-BH som liksom håller en del på plats, men jag har inte hittat någon sådan som är anpassad för män. 🙂  Jag inser att detta inlägg blir lite knäppt, men tro mig, det är ett verkligt problem! 🙂

Lösningen för mig var att köpa en sån hållningskorrigerande t-shirt. En sån som hjälper till att få en bättre hållning. Den var helt perfekt att ha som KH (kroppshållare). 🙂

Mitt tips till dig, kanske framför allt om du är kille! 🙂

Att motivera andra


För mig finns inget mindre motiverande än människor som ska berätta för mig att jag måste gå ner i vikt. Det kan finnas hur vettiga argument som helst, men det hjälper inte mig.

Jag VET att jag måste gå ner i vikt. Jag VET att det finns en ökad risk för diabetes, cancer och andra hälsorelaterade problem med att vara överviktig. Jag VET att mina barn kanske riskerar att deras pappa dör tidigare än nödvändigt. Men jag ska gå ner i vikt för att jag själv har motiverat mig till det. Jag kan själv motivera mig med ovantående argument, men ingen annan ska tala om det för mig. Det kanske är en rätt barnslig inställning, men det är så jag fungerar.

Det jag tror fungerar bättre och det jag vet fungerar bättre på mig är att visa för den du bryr dig om att hen duger precis som den är. Jobba med att få personen att tycka om sig själv så kommer det andra av sig själv. Om du själv är mitt i en viktminskning kan du motivera genom att dela med dig av dina framgångar. Tänk på att uppmuntra hellre än att peka med pekpinne.

Dela med dig


Jag läste en artikel om att forskare vid flera olika universitet i USA har kommit fram till att om man delar med sig av sina framgångar och motgångar rörande sin viktminskning på sociala medier så ökar chanserna att man går ner i vikt och att man håller sin vikt. Man kunde se att den som flitigt delade med sig gick ner mer än de som inte delade något alls (upp till 8% mer).  Källa

Jag tycker det är intressant. Min gissning är att det är individuellt, det hjälper nog inte alla, men det hjälper mig. Så jag kommer att fortsätta dela med mig, oavsett hur det går för mig. Det är min strategi.

Varför är det så svårt?


Du har en plan. Du följer den slaviskt under en period. Sen fallerar det. Kanske börjar du slarva en dag, eller en helg. Snabbt blir det en vecka, två veckor, en månad. Du har inte längre kontroll och du går snabbt upp delar av det du gått ner, eller kanske allt, eller till och med mer än vad du vägde när du började.

Du mår dåligt över detta. Hur kunde det hända? Du var så taggad, du ville detta så mycket och det gick ju så bra. Människor i din omgivning har sett vilken skillnad du åstadkommit. Du har fått många snälla kommentarer. Din partner har sagt uppskattande saker till dig.

Vad var det som gick snett? Vad fick dig att avvika från planen?

Det finns såklart väldigt många orsaker till det och det går inte att rada upp alla, men om du fungerar det minsta som jag så kan någon av dessa orsaker vara en stor bov i dramat.

Du har varit för strikt
Många gånger ser man människor i sin omgivning som påbörjar en diet. De är öppna med det, skriver ut det på sociala medier och berättar väldigt mycket om sin diet. Ofta vill de övertyga andra om hur fantastisk dieten är. De fortsätter posta inlägg under en period, sen blir det tyst. Nästa gång du träffar dem så har det inte riktigt gått som de tänkt sig och de är tillbaka i gamla vanor igen.

Det som kan ha hänt är att de varit för strikta. De har gått in i sin viktminskning med 200% motivation de har följt sin diet helt enligt alla föreskrifter. Sen har de tagit ett avsteg, de gamla vanorna har tagit överhanden och de överger sin plan och konstaterar sitt misslyckande. Det är inte ovanligt att dessa människor känner att det svikit inte bara sig själv utan de som gett alla de snälla kommentarerna. Det är också lätt att känna skam när man varit så öppen med att man kämpar och sen inte klarar det.

Jag är en sån som måste dela med mig. Jag kan inte kämpa i det tysta. Det ger mig så mycket energi när jag får uppmuntrande kommentarer av folk. Jag är också en sån som känt skam och mått dåligt över att jag inte längre orkat hålla på. Jag har helt fokuserat på en total, strikt kost. Inte ett enda avsteg tolereras. Det är inte hållbart.

Det är viktigt att inse det som alla tjatar om: “Det är en långsiktig förändring att gå ner i vikt”. Det är inte bara en floskel, det är faktiskt sant. Såklart vill man gå ner snabbt, men risken är stor att att man kör för hårt och inte tillåter sig själv att må bra.

Något som hänt som inte rör vikten men som får dig att tappa ork och lust
Det kan vara att du blivit av med jobbet, det är trassligt i familjerelationer, någon i din närhet kanske har gått bort. Det finns gånger i livet när viktminskningen inte är högst prioriterat och det är helt ok. Som ett eget exempel kan jag nämna att jag lyckades gå ner ca 20 kg under vintern 2005-2006. Allt gick jättebra men sen föddes ett av mina barn vilket var en omställning. Då tappade jag kontrollen över vikten och jag gick upp allt och lite till igen.

Det du kan göra är ju att undvika att trösta dig med mat och godis. Ät som vanligt, men utan att strikt följa en diet. Oftast fungerar detta ganska bra. När du väl tar dig upp på banan igen så har fallet inte blivit så högt!

Det har gått för bra
Kan man tappa motivationen när det går för bra? Ja, jag kan i alla fall det. Du har gått ner 15kg, du vet att det fungerar, då tappar du plötsligt intresse. Varför? I mitt fall handlar det nog om att jag har svårt att slutföra saker. Om jag håller på med ett projekt så är det bara roligt fram till utmaningarna är borta. När det bara är rutinjobb kvar så tröttnar jag. Så är det ju även vid viktminskning. Det fungerar, jag vet hur jag ska göra, nu gäller det bara att göra det. Då kan jag tröttna.

För att undvika detta kan man försöka hitta något som får intresset att brinna vidare. I mitt fall började jag ta kontakt med människor som verkade ha tappat motivationen för att dela med mig av mina erfarenheter. Då fick jag verkligen en nytändning. Det du måste göra är att hitta det som får dig att kämpa på. En ny form av träning kanske? Du kanske har någon i din omgivning som också jobbar med sin vikt som du kan diskutera med och bli inspirerad av. Ta hellre hjälp än att sitta själv, för du är inte ensam. Jag lovar!

Det har gått för dåligt
Du får inte resultatet du förväntat dig. Du sköter dig exemplariskt men står ändå still i vikt eller kanske till och med går upp.

Att behålla motivationen efter flera veckor av stillestånd är väldigt svårt. Du kämpar på men får ingen lön för mödan.

Att det blir så kan ha olika orsaker. Man måste komma ihåg att kroppen är en rätt komplex maskin. Den är inte alltid lätt att förstå. Man får helt enkelt prova sig fram. Min erfarenhet när det kommer till stopp i viktminskningen är att det behöver göras en förändring. Det behöver inte vara mycket. En ny träningsform, en ny frukost, träna mer, träna mindre. Ibland kan det hjälpa att äta en pizza. Men försök att inte ge upp, försök istället se det som en utmaning.

Ovanstående är inte på långa vägar alltid hela sanningen, men det är lätt att man inte stannar upp och funderar utan istället bara konstaterar att man inte klarade det. När du avvikit från din plan, sätt dig då ner och fråga dig; varför. När du besvarat den frågan ärligt, fråga dig då vad du kan göra för att det inte ska hända igen. Och du, kämpa på! Du är inte ensam!

Att hitta sitt normal-jag


Många av mina inlägg har handlat om att inte vara 100% strikt och att inte ta allt så allvarligt och att inte vara så noga. Det är så jag känner nu, men som i det mesta annat så handlar det om att hitta balansen.

Man kan inte festa varje helg, eller tillåta sig att göra avsteg från planen varje vecka. Man måste sköta sig också. Jag har tänkt på det när jag är ut och t.ex. tar en öl med en vän att när man ser sig omkring så sitter det väldigt många smala och normalviktiga människor runt omkring mig. De äter och dricker massa gott. Tidigare har jag alltid funderat hur det går ihop, hur kan de sitta här och vräka i sig och ändå se så bra ut. Jag har tänkt att de måste träna massor.

Svaret kan ju vara så enkelt att de inte sitter där varje helg och intar dessa kvantiteter. De har nog hittat balansen i sitt liv, mellan bra kost, dålig kost, träning och fest.

Det är dit jag vill! Jag vill göra den skötsamma jag till mitt nya normal-jag. Jag ska kunna gå ut och ta en öl och en burgare efter jobbet någon gång men sen dagen efter så är jag normal-jag igen.

Mycket av vad detta handlar om har jag tagit upp tidigare. Rädslan för att misslyckas. Känslan av att ha misslyckats när man ätit för mycket. Allt hänger ihop.

Så, ett nytt mål för mig: Lär känna mitt normal-jag så bra att jag hittar tillbaka dit varje gång jag ätit en burgare och druckit en öl efter jobbet! 🙂

Att vara stolt över sina snedsteg


Jag har varit en sån person som går all in under en period och sen misslyckas jag av en eller annan anledning.

Jag har ramlat ner i fallgropar och sen inte haft orken att ta mig upp direkt utan tillåtit mig själv att ge upp min viktminskning, gå upp allt och lite till för att tillslut ta tag i det igen och då tvingas börja om.

Tidigare så var det så att om jag åt några points för mycket en dag så var allt bortkastat. Även den fina viktminskning jag lyckats åstadkomma under flera veckor. Det var som att den inte fanns. Jag hade misslyckats och det var ingen idé att fortsätta.

Jag tror att detta handlade om förväntningar på mig. Både från andra och från mig. Jag har ju fått höra många kommentarer om min vikt genom åren, både som barn men även i vuxen ålder. Och sånt sätter såklart sina spår. Jag har ofta känt ett misslyckande när det kommer till min vikt. Visst kan man se det som ett misslyckande på ett sätt, men inte ett som jag behöver straffas för och inte ett som är omöjligt att reparera. Jag byggde upp min inspirationsbas på att allt skulle vara perfekt och så fort jag misslyckades, om så bara med en point, så var jag värdelös och all min inspiration var borta. Jag kunde inte se att det handlade om en långsiktig förändring.

Nu däremot så är jag helt lugn med tanken att ibland inte hålla mig till planen! Jag vet att det inte är bra att göra det jätteofta, men jag vet att det inte heller är en katastrof eller dåligt. Om jag får ett plus på vågen en vecka så får det vara så, det händer ibland och är inget att göra nåt åt. Det man kan göra är att välja är sin inställning till det.

Igår var jag och sambon på Iron Maiden. Det blev sent och vi har ca 3 timmars bilfärd hem. Så detta blev min frukost inatt vid halv tvåtiden! 😂

Den gamla Johan hade inte mått bra idag, han hade skämts, konstaterat sitt misslyckande och grävt en fallgrop åt sig själv att falla i. Men den nya Johan skrattar åt det, rycker på axlarna och säger, “So what” samtidigt som han stolt berättar om det för alla som vill lyssna! 😂😀💖

Ni är alla vackra, glöm inte bort det! Ni kanske är överviktiga men inte underfina!! Rita inte ett likamedtecken mellan vacker och smal. Sträck på er och ta allt i er egen takt! Och tappar ni inspirationen, låt er inspireras av andra. Be om hjälp hos någon som kan boosta er! Ni är inte ensamma!

Ha en fin dag! Var rädda om er! 💖

Att tillåta sig att tillåta


Ibland kommer det situationer när det inte är enkelt att hålla sig till sin diet. Kanske ska man på fest, på restaurang eller en festival. Många ger då rådet att planera innan. Planera att dricka två öl. Ladda ner menyn innan och bestäm vad du ska äta. Ta med egen mat. Det är inga dåliga råd. Men om det inte sker så ofta, om man någon enstaka gång per månad går ut och gör något speciellt så kan man också planera att inte planera alls.

Jag menar inte att man ska ta en dag per månad och bara vräka i sig allt allt man orkar och därefter ta lite till. Det jag menar är att man kan ta dessa tillfällen att öva på att leva sitt nya liv.

En diet för mig är två saker. Dels är det  ett sätt att äta bättre för att gå ner i vikt. Det är också en läroperiod där man tränas till att leva ett bättre och hälsosammare liv. Men ett bra och ett hälsosamt liv är inte ett liv i total avhållsamhet. För mig betyder ett hälsosamt liv balans. Man ska kunna äta gott, njuta och ha det bra utan dåligt samvete, varken när man äter eller senare, men man ska inte göra det hela tiden. Detta måste man träna på, och det gör man genom att äta gott och njuta av det. Fiffigt va? 🙂

Mitt problem har tidigare varit att när jag bestämmer mig för att “avvika från planen” så har jag gjort det med dåligt samvete. Jag har ätit och druckit men inte njutit. Jag har känt skam. Jag har upplevt att folk har tittat på mig och tänkt att “den där borde nog ha ätit en sallad istället”. Detta har gjort att att jag känt ett misslyckande. Detta misslyckande har inte heller vägts upp av glädje över jag njutit av maten, alltså en dubbel bestraffning.

Nu, mina damer och herrar är det slut på det. Jag har återtagit min rätt att njuta av mat och dryck. För två veckor sen var jag på after work. Min plan var att inte ha någon plan. Och den plan höll! Jag kunde sitta bland andra människor, äta godis, och  känna glädje över det! För JAG vet att jag har en plan. JAG vet att jag håller mig till den, och JAG vet att om jag inte räknar points en helg så har jag bestämt det, och då ingår det i min plan.

För att kunna misslyckas måste man avvika från sin plan. Och när planen är att ibland avvika från planen så går det inte att misslyckas! 🙂

Med mycket föda och stort begär


Förhållandet till mat är olika hos oss alla. För vissa är ett nödvändigt ont för att överleva. För vissa är måltiderna en stor höjdpunkt på dagen. För vissa är mat fyllt med ångest. För vissa är det en tröst. Vissa har inte tillgång till mat.

Vi människor är ju olika på så många sätt, vissa har bruna ögon, andra blå, vissa tycker om kaffe, andra har fel! 🙂  Nej, men skämt åsido så är vi alla olika. Och det gäller även förmågan att lagra energi i form av fett.

Vissa av oss har en exceptionell förmåga att lagra fett, och det är något som hade varit användbart om vi levt för flera hundra år sen. På den tiden kunde den förmågan vara skillnaden mellan liv och död.

Så är det även nuförtiden, men tvärtom. Våran fantastiska förmåga som förr kunde rädda livet på oss i dystra tider är nu istället vår fiende eftersom tillgången på mat i de flesta länder är stor. I kombination med mer stillasittande vanor blir resultatet att vi lägger på oss mer fett vilket leder till att vi rör oss mindre och i vissa fall äter mer.

Min egen erfarenhet är att om det går lite trögt och vågen inte rör på sig så mycket så kan det vara bra att prova att äta lite mer någon dag. För att liksom visa kroppen att det inte är dåliga tider utan tvärtom, vi lever i överflöd nu. Lilla kropp, du behöver inte vara orolig och spara, utan bränn på bara! 🙂

Om inte målet går att uppnå, byt mål


Ibland kan det kännas helt hopplöst att gå ner i vikt. Du når inte den där magiska gränsen du jagar. Du kanske har satt ett delmål på -10kg, eller att du ska ner under 100kg men det verkar helt omöjligt att nå dit. Då är det väldigt lätt att tröttna.

Mitt tips då är att byta fokus ett tag. Fokus hamnar ofta på resultatet, vilket såklart är naturligt, men leder ibland till en känsla av misslyckande. Fokusera istället på vägen till resultatet. Sätt upp som mål att följa din plan i 6 dagar i streck. Resultatet kommer då oftast av sig själv. Om du äter enligt Viktväktarna, försök se till att äta inom din smarta zon i 6 dagar. Om du äter LCHF, försök att ligga under din dagliga mängd kolhydrater under 6 dagar. Äter du enligt någon annan diet, försök att hålla den i 6 dagar.

Varför just i 6 dagar? Jag upplever att det lättare att fortsätta med något som jag gjort i just 6 dagar. Men detta är säkert individuellt. Prova dig fram!

Tänk om, tänk rätt


Tänk vad mycket psykologi det är inblandat i viktminskning! Jag har varit med i Viktväktarna i 8 veckor nu och snart gått ner 15kg vilket jag är grymt nöjd med.

Jag är ensam hemma denna helg och tänker att jag ska utnyttja min veckobonus vilket jag nästan aldrig gör men direkt så känns det som att jag misslyckats! Det är ett tankesätt som jag absolut inte är nöjd med men som jag känner igen så väl sen tidigare. Jag måste göra sådana här saker till 200%, och tar jag ett snedsteg så är det kört och jag behöver inte fortsätta alls. Lika bra att fallera ordentligt när jag ändå gjort det liksom. Det tankesättet är så galet. 

Nu har jag ätit ostbågar och godis, allt inom ramen för mina points och jag ska försöka vara glad för min minskning hittills och försöka känna att jag fortfarande är på banan. Vilket jag ju faktiskt per definition är. Den gamla Johan hade kunnat äta en påse ostbågar, en 200g chokladkaka och annat godis själv en lördag, detta är något annat.

Detta är en inställning som jag måste ändra. Det är inte hållbart att känna såhär, det kommer bara att leda till misslyckande, alltså ett riktigt misslyckande, inte ett hittepåmisslyckande.

© 2018 Viktologi.se. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.